24 april 2014
Brainstorming med klara ramar stakar ut vägen framåt
Forskare, egenföretagare, industrifolk, myndighetsrepresentanter och i princip hela Seafarm-gruppen löste under en dag projektets kommande problem till och med innan de har uppstått. Metoden de använde är en så kallade ”Framtidsworkshop” utarbetad av René Vidal och den används ofta för problemlösning inom management.

De mellan tjugo och trettio deltagarna delas in i fyra grupper med uppgift att diskutera allt som kan tänkas utgöra hinder för Seafarms vision. Det viktiga med denna metod är att tänka positivt även när man fokuserar på eventuella problem. Jean-Baptiste Thomas, doktorand i fokusområde 5, inleder med att förklara vad som väntas av deltagarna. Diskussionerna ska ske i olika faser, men deltagarna får inte mer informationen än precis den nödvändiga för vad som ska göras i den kommande fasen. Kritikfasen är den första. Här ska deltagarna identifiera vilka problem som tänkas hindra att visionen om Seafarm 2020 blir verklighet.

Grupperna går iväg till sina platser där de har tillgång till färgpennor och papper i olika färg, allt för att kunna strukturera problem och lösningar i färgkodade grupper. En moderator som egentligen inte deltar i diskussionerna, håller ordning på diskussionen och tiden, och ser till att gruppen skriver ner problem och lösningar på lappar som sedan ska bli en poster, gruppens slutresultat. De eventuella hinder som grupperna förutser handlar om alltifrån elpriser som inte går upp – eller till och med sjunker, isvintrar och utrymmesproblem för odlingarna till att högvärdesprodukter tar över från mer samhällsnyttigt värdefulla produkter.

Normalt sett brukar sex timmar till två dagar avsättas för en framtidsworkshop. Seafarms workshop ska däremot klaras av på fyra timmar, och Jean-Baptiste Thomas går runt och skyndar på grupperna för att de verkligen ska hinna bli klara. Efter varje fas samlas grupperna för en ny genomgång. De får då veta vad som väntas av dem i nästa fas.

I fantasifasen som följer på problemfasen görs problemen om till positiva meningar. Problemet ”Utrustningen förstörs när det är isvinter” blir då till ”Utrustningen är issäker och klarar en isvinter”. Efter det får deltagarna komma med idéer om vilka alternativ som kan tänkas för att den positiva varianten av problembeskrivningen ska bli sann. Här gäller det att inte begränsa sig utan att verkligen tänka fritt. Idéerna ska formuleras i meningar som börjar ”Om vi bara kunde…” Att sortera idéerna i genomförbarhet görs som sista steg i fantasifasen. Om alternativen som kommit fram är ”Om vi bara kunde förutsäga när havet fryser och ta upp utrustningen innan dess”, ”Om vi bara kunde förutsäga när havet fryser och sänka ner utrusningen tillräckligt djupt” och ”Om vi bara kunde hindra att havet fryser” så är kanske första och andra alternativen värda att gå vidare med. Under den följande implementeringsfasen analyseras alternativen logiskt och det som krävs för att lyckas skrivs ner.

När dagen är till ända är deltagarna trötta men nöjda. Resultatet är ett antal mind maps med problem, positiva aspekter och lösningar nedskrivna. Jean-Baptiste Tomas och Mauricio Sodré, också doktorand i fokusområde 5, tar med sig gruppernas resultat och arbetar vidare för att infoga allt i en handlingsplan för Seafarm.


Jean-Baptiste Thomas går igenom vad som ska hända under dagen, men bara en fas i taget så att deltagarna inte går händelserna i förväg.


Under workshopens olika delar samlas deltagarna i grupper och funderar ut alla möjliga och omöjliga saker som kan äventyra Seafarms framgång. Och så småningom också hur detta kan förebyggas.

Resultatet av brainstormingen skrivs ner på färgkodade lappar.